Just nu smiter tankar o minnen fram från sonens födelse..
Alla har vi våran egen historia om våra små, min första son föddes i vecka 25 allt blev katastrof. Det som skulle bli så mysigt att mysa med en lite mullig bebis blev inte alls så, d blev mest maskiner larm o sterilt och ovissheten om pojken skulle klara sig va hemsk.
Han va liten som en spindel öronen hade inte ens blivit öron, och ögonen öppnades inte förrän veckan efter. Kan inte med ord beskriva hur jag kände när dom mörka ögonen öppnades.   Idag är pojken 16 år och går snart ut nian och som mamma så är man bekymrad och undrar vad händer nu? Funderar om vi ska behöva flytta för att han ska få en utbildning. "ska tilläggas att idag har han en assistent vid sin sida" Tyvärr så är d ju många,år försent eftersom han går ut nian nu, och då i stort sett utan betyg.
Han fick en bror när han va sex år som oxå är prematur född i vecka 27 han mådde betydligt bättre o vi fick barastanna  lite över två månader, han ska nu utredas för adhd.
En annan sak jag minns är när E skulle börja förskolan är att jag råkade höra en fröken som haft min äldre son. Hon sa: nä fy va jobbigt det är H:s bror det orkar inte jag! Gissa om jag va ledsen när jag gick det kändes som att jag ville ta och åka hem med pojken o alldrig komma tillbaka. Så har det sen varit under alla år för pojkarna! Lärare rektorer mm har jämfört dom fast dom inte är nå lika överhuvudtaget.  
Bemötandet man får av många lärare och hjälplärare är just OKUNSKAP dom vet banne mig inte hur dom ska göra. Men det vore bra att kunna bemöta föräldrar utan att vara fördömande och anklagande som om att vi inte gör vårat yttersta för våra barn, sånt bemötande har jag fått många ggr... en del  skulle behöva ett studiebesök minst en vecka i en familj där det finns adhd/Asperger i familjen och se hur familjen kämpar för att hålla ihop! Många gånger blir d tufft för föräldrar att hålla ihop som i mitt fall som slutade med att bli ensamstående.
Nej fram med välutbildade lärare skicka dom på kurs det vinner vi alla på så d så :-) vi vill ha medmänsklighet helt enkelt och inte  nån som sitter o stirrar på en när det är utvecklingsamtal och blicken säger...fan va kass du är! Du måste ju se till att han kan läsa för d står i skollagen, o vi vet precis att ingen får avika eller vara annorlunda då blir d inga betyg..Har svårt att skriva om sånt här och faktiskt svårt att prata om det oxå blir upprörd och vill berätta allt om vad som hänt!!! En viktig sak jag tror på är att alldrig ge sig hur arg den lilla är! så ge dig inte, den lilla blir stor en gång och ska då anpassa sig till samhället Asperger eller inte jag fick hålla min kille väldigt stramt med strikta regler och när utbrotten kom fick vi hålla honom hårt länge länge, sen kramades vi! En trygghet för honom.. när han sen blev större fick han gå in på sitt rum och "förstöra" där inte utanför! idag har jag fått lön för mödan oc jag har världens goaste tonåring    nä nu är d slutskivet minsann för idag annars kan jag nog hålla på i en oändlighet