Detta med att bara vara, tänka på sig själv andas och vara glad för sin egen skull har tydligen lyst med sin frånvaro väldigt länge, idag känner jag att det ändå går åt rätt håll med smärtan och stressen..har träffat en läkare som verkligen såg mitt problem, träffat en fin människa jag inte sett på många år på grund av vissa omständigheter som kan hända här i livet. Iallafall ett kärt möte och jag hoppas vi kan hålla kontakten igen :-)
Just nu sitter jag i soffan och försöker slappna av och strunta i hur det ser ut här inne, andas djupt gosar ner näsan i zitas varma päls andas igen, det är tyst i huset helt tyst faktiskt nästan lite spöklikt fast skönt, andas vidare och tänker att snart är jag på gång igen glad pigg och en ganska sjyst morsa, värken... jo den får jag leva med men det går ?
Snart dags att hämta världens bästa ungar från Skolan älskar dom små liven ?
Sköt om er ta hand om er stressa inte det är livsfarligt !!
Tjingeling