När en människa inte inser sitt eget handlande, att början till ett slut startar med ett tecken, inte lyssna, inte förstå. Min känsla jag talar till väggen dunkar mitt huvud om och om igen tills det inte finns något kvar. Jag vill så gärna leva och göra det jag ville, du ska inte knäcka mig en gång till av alla hundra gånger nej det ska du inte.. Tårarna bränner i ögonen varenda morgon men blir starkare under dagen, jag har barnen jag har hundar jag har mitt förstånd som säger mig "avsluta medans tid är" jag har mitt liv. Snälla låt mig leva mitt liv knäck mig inte kärlek vad är det egentligen? Ett jävla bullshit helt enkelt lita på dig själv lita på dina barn, jag klarar mig själv eller...?! Jag vill bli glad igen... Varje morgon går jag igenom nån form av förnyelse som en robot som lagar sig själv jag är trasig men helar mig skärper mig trycker bort ler och skrattar fast jag kan inte leva utan skratt... Idag ska jag leva och alla andra dagar också ända till den dagen jag ska dö men till dess ska jag leva och bromsa mig inte, jag är mor till mina underbara barn och ska finnas här för dom läng länge jag lever för dom.

Godmorgon läsare och vänner kampen fortsätter!

En livsglad liten lite kille föddes väldigt tidigt i livet, en kamp från början men GLAD BUSIG FRÅGVIS STUDSIG KRAMIG och alldeles UNDERBAR litet underverk! Det handlar om mitt barn mitt underverk! Precis såsom det föds underverk i allas föräldrars liv,ni vet lyckan att få se sitt lilla knyte första gången den känslan av kärlek som uppstår just då just nu och för alltid! En känsla av allt lycka kärlek och en stor dos av oro.

Det handlar om mitt barn min oro och hopplöshet och min gränslösa kärlek till mitt första barn här i livet,den tid i livet när man inte riktigt fattar att just jag blev mamma.

Livet travade på men massor av glädje och fina minnen av ett busigt litet barn med en ostyrig lock på huvudet men också med massor av oro med mycket sjukdomar i ditt liv.

Sen börjar skolan, en glad kille vill lära sig massor när vi går till skolan första dagen mycket funderingar glada hopp och massa skratt efter vår promenad till det roliga som ska hända . Den tid som följer sen är verkligen inte lika glatt mitt levnadfulla barn försvann den dagen! Livet blev en kamp att bli accepterad i sammanhang man borde bli accepterad när man går i skolan. Den glada vetgiriga lilla duvan försvann från mitt liv och blev en ensam liten sorgsen kille som fick sitta i korridoren för att han inte förstog och att det va svårt att sitta still i klassrummet, han fick sitta där många gånger ensam ,han kom hem ibland när han blivit påhoppad när han satt ensam i korridoren. då dom ringde från skolan när lektionen va slut och talade om att han va försvunnen. Han har fått utstå klagomål och hån från andra även från vuxna. Boken som skulle vara så bra att vandra mellan förälder och skola kantades messt av hur dålig han va han gjorde nog aldrig nåt bra som det verkar.en plåga att läsa den oc det gjorde ont i hjärtat!

Elaka komentarer haglade över barnet som inte kunde göra sig förstådd, men inte en dag han vägrade gå till skolan för han visste att man måste gå till skolan för att bli det man vill. Tiden gick men ingen förstog jag ser på deras ansikten och deras ögon, dom pratar pedagogiskt men jag ser dom inte stanna upp ett ögonblick för att se och möta mitt barn med nyfikenhet på hans nivå och därmed kunna hjälpa till, utan att höja ögonbrynen och skaka på sina huvuden och istället öppna sina hjärtan och se att detta är någons älskade barn som vi ska hjälpa inte dömma. 

Vart vill jag komma med inlägget då ? Jo att kampen fortsätter för att bli accepterad idag är gossen en man en vuxen människa han gick ut skolan med blanka papper i stort sett ,vi har varit hos hand läggaren på lss för att han ska få jobba på deras villkor men han uppfyller inte kraven eftersom han bara har asperger  därmed ska han då söka arbete på arbetsförmedlingen så hoppet just nu är att hitta ett arbete som är anpassningsbart på hans villkor. Jag undrar vart passar han in? så kampen han gjort hela sitt liv fortsätter men tiden är knapp eftersom gossen har tappat lusten ,,,,för precis allt och mamman är rädd nu och vädligt trasig i mamma hjärtat.

Gossen ja den vackra godhjärtade snällaste kärleksfullaste tankfullaste människa i hela världen sitter på sitt rum...... och har glömt den pigga lilla glada starka killen som en gång föddes till livet! i en kamp om att bli som alla andra. Men jag finns här genom stormar eld missförstånd och kalla och varma vindar härliga minnen och din dröm att förändra världen tills männinskor blir ödmjuka mot varandra jag ska påminna dig om den krigare du ÄR varenda dag! så länge jag lever mitt barn . Upp till kamp för allas olikheter 

Jag är nog en av dom gladaste i mångas ögon tror jag. Har fibromyalgi med tillbehör, men det får man inte säga för ingen lyssnar eftersom då är man gnällig. En del ringer mig endast dom gånger dom har problem för att jag tydligen har förmågan att få dom att må bättre hmm.. Ring gärna men inte bara då tack. Att hjälpa det är sånt mitt hjärta brinner för men förstå att jag också är människa. Jag blev utbränd för några år sedan men har kommit på fötter och vill så mycket vill jobba träna plugga hjälpa mina barn till oanade höjder med mera. Men dagarna är en kamp med att få dagarna att fungera för både mig och barnen.. huvet går runt hur ska jag göra för att uppnå bästa resultat att få en av barnen glad och inte känna sig dålig och hitta en meningsfull sysselsättning som passar honom som vuxen människa. (adhd/asperger) Den andra hur man får honom att hitta motorn i sin kropp. (add) har frivilligt fått gå ner i tid på mitt arbete (LSS) men detta går inte i längden så nu går jag upp i tid lite igen.
Idag känner jag mig tom o vill skrika hjälp vad fan ska jag göra mitt liv handlar om att skrika böna och be barn gå upp ur sängen att förklara för barn att dom är värda massor att jag älskar och vill deras bästa. Jag städar och somnar i fotöljen varje dag jobbar många timmar på raken ofta 24 när jag kommer hem väntar städning igen och tvätt. Alltså jag håller på att självdö men ingen förstår egentligen inte ens mina närmaste. Ja idag är det en sån dag ja en sån bajsdag man helst vill vara utan. Jag undrar bara VART I HELVETE ÄR HJÄLPEN.
Mina barn verkar bli bortglömda det låter bra som sjutton sen går det låååång tid och inget händer. Har en som sitter hemma han är helt bortglömd av systemet över 20 år gammal.. en som aldrig kommer till skolan en hel vecka d bara ramlar in uppgifter och han känner sig sämre och sämre och då händer inget alls.
Den tredje ja hon behöver bromsas lite istället hon är som sin mor och säkert lite adhd.
Jag reder mig snart och kämpar vidare då ni... Men tänker att barn som får kämpa ett helt liv redan som bebis måste det ju ändå vända för nån gång och träffa nån med kunskaper vore ju nåt helt underbart.
Man måste tillåta sig att ramla för att kunna resa sig upp
Nu ska jag ruska på mig och koka lite mat väl mött friends ?? "flåt gnället "

Det finns tillfällen i mitt liv (så även som barn) en önskan att bara ta en ryggsäck för att gå rakt ut i skogen utan att se mig om, dra nytta av växter och bär elda och ha det gott utan massa oärliga människor runt sig. Idag är en sån dag magen har gjort sig påmind och gör ont som fan irriterad till max på det mesta i mitt liv. Men med mina gudomliga gossar som lagar mat i köket kan jag inte annat än småle lite, dessutom kom solen nu så jag samlar ihop mig lite och tar en promenad. Kramar från mig

Funderar vart man ska hitta motivation från egentligen, var som skulle trigga igång mig igen, verkar ju som inget får mig att bita ihop o ta smärtan nå mer, men jag MÅSTE komma igång med träningen så upp till kamp nu kärring gogogooooo leva eller dö helt enkelt,, enkelt val eller hur ? kort inlägg mitt i semester funderingarna. Njut folket av sommar (sol) regn ? och vind ?

Jag erkänner jag är en trasig själ jag är en medberoende person. Idag känner jag mig extra trasig för nu ska det ske en del förändringar i mitt liv. Jag är trött och har sovit och gråtit mig igenom dom senaste åren, jag är VÄRD bättre , mycket bättre, jag har inte gjort nåt ont bara sett på och försökt ställa krav. Jag är faktiskt värd bättre och ja jag erkänner jag är en medberoende person men nu vill jag leva! Vill inte krypa vill inte vara död vill inte gömma mig mer nu är det min tur att LEVA.

Solen lyser, tänk va sjönt att kunna öppna dörren när som helst och bara njuta av dom ljumma vindarna. Det spelas musik i varenda rum i mitt hus idag ? imorgon blir det ett möte med skola och BUP angående barn nr två hoppas det går bra. Han har förresten trampat in två spikar så vi ska fara iväg till sjukan eftersom det ser infekterat ut jädra spikar och ställa till men blir nog bra. Dags att vädra nosen med mina små vovvar här hemma dom gillar att gå ut på eftermiddagen när det är lite svalare.
Känner mig redo för en sommar, semester nästa vecka tjoohooo här ska göras allt för att bli pigg och glad kram på er ??

Den mest levnadsglada gossen i världen med sitt röda vackra hår med korkskruvarna som en svans därbak. sträcker armarna rakt upp med ett stort leende på läpparna, idag får vi åka hem från sjukhuset för den här gången. Sjukhus har varit vår melodi sedan du föddes så liten och klen som du va. När vi kommer hem rusar du runt och ser till att allt är som det ska sen vill du ha din flaska med välling och vila igen för hostan tär på dig.
Du växer men är fortfarande sjuk och får astma anfall titt som tätt men det blir bättre.
Du är en så glad kille varje morgon samma sak med ett glatt leende på läpparna, glad i allt helt enkelt. Tiden går och en dag ska vi gå till skolan du hoppar och skiner som solen en varm sommardag, hela världen står framför dina fötter nu min älskade lilla kämpe ska börja skolan. Den lyckliga lilla killen som skulle få lära sig saker och få kompisar blir sakta tystare och tystare han håller sig på sidan om han går runt huset och sitter där på rasterna istället för att skratta och ha roligt med "sina" vänner. (han
får inte vara med) ? fröknarna säger att allt går bra han är tyst och lugn, det dom missar är att nått händer barnet, mitt barn min älskade son eftersom han är så hemskt duktig och håller sig undan. Sonen börjar sluta sig och han börjar slåss och bitas. Nu får jag höra hur jobbig han är istället, varje dag faktiskt så får jag långa brev från en av fröknarna. Han kan heller inte knäcka läskoden som alla barn ska kunna. så han placeras helt enkelt i korridoren under lektionerna där får han sitta och får inget gjort, mer än att barnen som ska ut och kissa kastar saker på honom och river sönder hans papper och böcker tar pennor mm så han jagar dom, blir arg och slåss. Brev mera brev idag har bla bla bla
Jag läser massor om diagnoser dyslexi mm mm jag går även utbildning kurser skaffar mig kunskap. Jag tar upp asperger adhd men nej pojken är utvecklingsstörd punkt. Skolan ger upp mitt barn tror jag, han lär sig inget men slutar slåss och sluter sig ännu mer! Vid det här laget hatar jag vår skola och skriver ett inlägg på fb nämner inget om vilken skola vilka lärare eller något egentligen mer än hur mitt barn mår i skolan. Blir uppringd av rektorn på skolan som känner sig KRÄNKT... Öh ok säger jag och tar bort inlägget. Fast egentligen undrar jag mest vem av mina fb vänner som skvallrat. Jag är en mor som vill att mitt barn ska må bra och skiter i om du faktiskt blev krängt av nån anledning och ångrar verkligen att jag tog inlägget. Sonen går ut utan betyg men innan så har dom minsann kommit på att han har asperger /adhd dyslexi. ? Idag önskar han att han kommit in på den bästa skolan på en gång så kanske han haft lite lättare att klara av allt. Han är bitter och skyller allt på vår skola idag som vuxen, han kämpar och kämpar fortfarande med att komma ifatt. Medveten om att det är mkt okunskap men vafan lyssna för guds skull på föräldrar. Kort och gott jag kämpar fortfarande på fast sonen är 21 och det är inte slut än jag har tre barn. Ett arbete som jag inte klarar jobba fullt längre, det går bara inte, jag glömmer bort hela världen snart, och finner snart ingen anledning att le, men det ska gå för barnen är viktigast dom är mitt allt, och värd det bästa för även en trasig morsa blir en tigrinna när det handlar om barnen.
Det började med ett litet glatt minne om en promenad till skolans första dag med världens gladaste lilla rödhåriga gosse med hoppande steg hade han hela världen i sin hand en stund, och jag undrar idag, vad händer nu...
PS när barn nr två skulle in på förskolan så hörde jag en fröken säga till en annan OH fyfan det är en bror till H. Fattar ni hur det kändes. Nu blir det godnatt här i huset hundar och barn samt ett extra barn inatt imorgon är allt ljusare drömmar om öland jag längtar till Öland ??