Hej länge sedan

egentligen så hade jag tänkt berätta om min lycka över att hitta mina nyckelben och att jag faktiskt lyckats minska min vikt  ca 15 kilo genom att leva ett lugnare liv och äta bra samt röra på mig!

Men molnen dök upp från ingenstans lagom till sommarlovet   

diagnoser hit och diagnoser dit jag är så trött!

Kommunen jag lever i älskar att sparka på folk som redan ligger i staden där man får livstid, där man skjuter problemen till annat ställe utan att tänka på hur barnet mår...jodå jag vet för samma sak har hänt en gång tidigare shit va jag fick kämpa för att gossen skulle kämpa..

Hur kan vi vänta på en sällsynt fågel,men vända bortblicken när vi möter en udda människa?

Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till flera miljoner,men en kantstött människa till ingenting?

Varför behandlar vi ömtåliga glas med silkesvantar,men låter människor hamna på gatan?

Ja govänner karusellen rullar på ett varv till men den här gången tänker jag slåss mer än dom nånsin sett! Jag står upp för mina barn