Alla inlägg under juni 2017

Av elaine - 25 juni 2017 08:58

Jag erkänner jag är en trasig själ jag är en medberoende person. Idag känner jag mig extra trasig för nu ska det ske en del förändringar i mitt liv. Jag är trött och har sovit och gråtit mig igenom dom senaste åren, jag är VÄRD bättre , mycket bättre, jag har inte gjort nåt ont bara sett på och försökt ställa krav. Jag är faktiskt värd bättre och ja jag erkänner jag är en medberoende person men nu vill jag leva! Vill inte krypa vill inte vara död vill inte gömma mig mer nu är det min tur att LEVA.

Av elaine - 20 juni 2017 16:32

Solen lyser, tänk va sjönt att kunna öppna dörren när som helst och bara njuta av dom ljumma vindarna. Det spelas musik i varenda rum i mitt hus idag ? imorgon blir det ett möte med skola och BUP angående barn nr två hoppas det går bra. Han har förresten trampat in två spikar så vi ska fara iväg till sjukan eftersom det ser infekterat ut jädra spikar och ställa till men blir nog bra. Dags att vädra nosen med mina små vovvar här hemma dom gillar att gå ut på eftermiddagen när det är lite svalare.
Känner mig redo för en sommar, semester nästa vecka tjoohooo här ska göras allt för att bli pigg och glad kram på er ??

Av elaine - 17 juni 2017 00:52

Den mest levnadsglada gossen i världen med sitt röda vackra hår med korkskruvarna som en svans därbak. sträcker armarna rakt upp med ett stort leende på läpparna, idag får vi åka hem från sjukhuset för den här gången. Sjukhus har varit vår melodi sedan du föddes så liten och klen som du va. När vi kommer hem rusar du runt och ser till att allt är som det ska sen vill du ha din flaska med välling och vila igen för hostan tär på dig.
Du växer men är fortfarande sjuk och får astma anfall titt som tätt men det blir bättre.
Du är en så glad kille varje morgon samma sak med ett glatt leende på läpparna, glad i allt helt enkelt. Tiden går och en dag ska vi gå till skolan du hoppar och skiner som solen en varm sommardag, hela världen står framför dina fötter nu min älskade lilla kämpe ska börja skolan. Den lyckliga lilla killen som skulle få lära sig saker och få kompisar blir sakta tystare och tystare han håller sig på sidan om han går runt huset och sitter där på rasterna istället för att skratta och ha roligt med "sina" vänner. (han
får inte vara med) ? fröknarna säger att allt går bra han är tyst och lugn, det dom missar är att nått händer barnet, mitt barn min älskade son eftersom han är så hemskt duktig och håller sig undan. Sonen börjar sluta sig och han börjar slåss och bitas. Nu får jag höra hur jobbig han är istället, varje dag faktiskt så får jag långa brev från en av fröknarna. Han kan heller inte knäcka läskoden som alla barn ska kunna. så han placeras helt enkelt i korridoren under lektionerna där får han sitta och får inget gjort, mer än att barnen som ska ut och kissa kastar saker på honom och river sönder hans papper och böcker tar pennor mm så han jagar dom, blir arg och slåss. Brev mera brev idag har bla bla bla
Jag läser massor om diagnoser dyslexi mm mm jag går även utbildning kurser skaffar mig kunskap. Jag tar upp asperger adhd men nej pojken är utvecklingsstörd punkt. Skolan ger upp mitt barn tror jag, han lär sig inget men slutar slåss och sluter sig ännu mer! Vid det här laget hatar jag vår skola och skriver ett inlägg på fb nämner inget om vilken skola vilka lärare eller något egentligen mer än hur mitt barn mår i skolan. Blir uppringd av rektorn på skolan som känner sig KRÄNKT... Öh ok säger jag och tar bort inlägget. Fast egentligen undrar jag mest vem av mina fb vänner som skvallrat. Jag är en mor som vill att mitt barn ska må bra och skiter i om du faktiskt blev krängt av nån anledning och ångrar verkligen att jag tog inlägget. Sonen går ut utan betyg men innan så har dom minsann kommit på att han har asperger /adhd dyslexi. ? Idag önskar han att han kommit in på den bästa skolan på en gång så kanske han haft lite lättare att klara av allt. Han är bitter och skyller allt på vår skola idag som vuxen, han kämpar och kämpar fortfarande med att komma ifatt. Medveten om att det är mkt okunskap men vafan lyssna för guds skull på föräldrar. Kort och gott jag kämpar fortfarande på fast sonen är 21 och det är inte slut än jag har tre barn. Ett arbete som jag inte klarar jobba fullt längre, det går bara inte, jag glömmer bort hela världen snart, och finner snart ingen anledning att le, men det ska gå för barnen är viktigast dom är mitt allt, och värd det bästa för även en trasig morsa blir en tigrinna när det handlar om barnen.
Det började med ett litet glatt minne om en promenad till skolans första dag med världens gladaste lilla rödhåriga gosse med hoppande steg hade han hela världen i sin hand en stund, och jag undrar idag, vad händer nu...
PS när barn nr två skulle in på förskolan så hörde jag en fröken säga till en annan OH fyfan det är en bror till H. Fattar ni hur det kändes. Nu blir det godnatt här i huset hundar och barn samt ett extra barn inatt imorgon är allt ljusare drömmar om öland jag längtar till Öland ??

Skapa flashcards