Den mest levnadsglada gossen i världen med sitt röda vackra hår med korkskruvarna som en svans därbak. sträcker armarna rakt upp med ett stort leende på läpparna, idag får vi åka hem från sjukhuset för den här gången. Sjukhus har varit vår melodi sedan du föddes så liten och klen som du va. När vi kommer hem rusar du runt och ser till att allt är som det ska sen vill du ha din flaska med välling och vila igen för hostan tär på dig.
Du växer men är fortfarande sjuk och får astma anfall titt som tätt men det blir bättre.
Du är en så glad kille varje morgon samma sak med ett glatt leende på läpparna, glad i allt helt enkelt. Tiden går och en dag ska vi gå till skolan du hoppar och skiner som solen en varm sommardag, hela världen står framför dina fötter nu min älskade lilla kämpe ska börja skolan. Den lyckliga lilla killen som skulle få lära sig saker och få kompisar blir sakta tystare och tystare han håller sig på sidan om han går runt huset och sitter där på rasterna istället för att skratta och ha roligt med "sina" vänner. (han
får inte vara med) ? fröknarna säger att allt går bra han är tyst och lugn, det dom missar är att nått händer barnet, mitt barn min älskade son eftersom han är så hemskt duktig och håller sig undan. Sonen börjar sluta sig och han börjar slåss och bitas. Nu får jag höra hur jobbig han är istället, varje dag faktiskt så får jag långa brev från en av fröknarna. Han kan heller inte knäcka läskoden som alla barn ska kunna. så han placeras helt enkelt i korridoren under lektionerna där får han sitta och får inget gjort, mer än att barnen som ska ut och kissa kastar saker på honom och river sönder hans papper och böcker tar pennor mm så han jagar dom, blir arg och slåss. Brev mera brev idag har bla bla bla
Jag läser massor om diagnoser dyslexi mm mm jag går även utbildning kurser skaffar mig kunskap. Jag tar upp asperger adhd men nej pojken är utvecklingsstörd punkt. Skolan ger upp mitt barn tror jag, han lär sig inget men slutar slåss och sluter sig ännu mer! Vid det här laget hatar jag vår skola och skriver ett inlägg på fb nämner inget om vilken skola vilka lärare eller något egentligen mer än hur mitt barn mår i skolan. Blir uppringd av rektorn på skolan som känner sig KRÄNKT... Öh ok säger jag och tar bort inlägget. Fast egentligen undrar jag mest vem av mina fb vänner som skvallrat. Jag är en mor som vill att mitt barn ska må bra och skiter i om du faktiskt blev krängt av nån anledning och ångrar verkligen att jag tog inlägget. Sonen går ut utan betyg men innan så har dom minsann kommit på att han har asperger /adhd dyslexi. ? Idag önskar han att han kommit in på den bästa skolan på en gång så kanske han haft lite lättare att klara av allt. Han är bitter och skyller allt på vår skola idag som vuxen, han kämpar och kämpar fortfarande med att komma ifatt. Medveten om att det är mkt okunskap men vafan lyssna för guds skull på föräldrar. Kort och gott jag kämpar fortfarande på fast sonen är 21 och det är inte slut än jag har tre barn. Ett arbete som jag inte klarar jobba fullt längre, det går bara inte, jag glömmer bort hela världen snart, och finner snart ingen anledning att le, men det ska gå för barnen är viktigast dom är mitt allt, och värd det bästa för även en trasig morsa blir en tigrinna när det handlar om barnen.
Det började med ett litet glatt minne om en promenad till skolans första dag med världens gladaste lilla rödhåriga gosse med hoppande steg hade han hela världen i sin hand en stund, och jag undrar idag, vad händer nu...
PS när barn nr två skulle in på förskolan så hörde jag en fröken säga till en annan OH fyfan det är en bror till H. Fattar ni hur det kändes. Nu blir det godnatt här i huset hundar och barn samt ett extra barn inatt imorgon är allt ljusare drömmar om öland jag längtar till Öland ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När en människa inte inser sitt eget handlande, att början till ett slut startar med ett tecken, inte lyssna, inte förstå. Min känsla jag talar till väggen dunkar mitt huvud om och om igen tills det inte finns något kvar. Jag vill så gärna leva och g...

Godmorgon läsare och vänner kampen fortsätter!   En livsglad liten lite kille föddes väldigt tidigt i livet, en kamp från början men GLAD BUSIG FRÅGVIS STUDSIG KRAMIG och alldeles UNDERBAR litet underverk! Det handlar om mitt barn mitt underverk!...

Jag är nog en av dom gladaste i mångas ögon tror jag. Har fibromyalgi med tillbehör, men det får man inte säga för ingen lyssnar eftersom då är man gnällig. En del ringer mig endast dom gånger dom har problem för att jag tydligen har förmågan att f...

Det finns tillfällen i mitt liv (så även som barn) en önskan att bara ta en ryggsäck för att gå rakt ut i skogen utan att se mig om, dra nytta av växter och bär elda och ha det gott utan massa oärliga människor runt sig. Idag är en sån dag magen har ...

Funderar vart man ska hitta motivation från egentligen, var som skulle trigga igång mig igen, verkar ju som inget får mig att bita ihop o ta smärtan nå mer, men jag MÅSTE komma igång med träningen så upp till kamp nu kärring gogogooooo leva eller dö ...