Detta med att bara vara, tänka på sig själv andas och vara glad för sin egen skull har tydligen lyst med sin frånvaro väldigt länge, idag känner jag att det ändå går åt rätt håll med smärtan och stressen..har träffat en läkare som verkligen såg mitt problem, träffat en fin människa jag inte sett på många år på grund av vissa omständigheter som kan hända här i livet. Iallafall ett kärt möte och jag hoppas vi kan hålla kontakten igen :-)
Just nu sitter jag i soffan och försöker slappna av och strunta i hur det ser ut här inne, andas djupt gosar ner näsan i zitas varma päls andas igen, det är tyst i huset helt tyst faktiskt nästan lite spöklikt fast skönt, andas vidare och tänker att snart är jag på gång igen glad pigg och en ganska sjyst morsa, värken... jo den får jag leva med men det går ?
Snart dags att hämta världens bästa ungar från Skolan älskar dom små liven ?
Sköt om er ta hand om er stressa inte det är livsfarligt !!
Tjingeling

Med tårarna bakom ögonlocken klumpen i magen (gråt kallas det tydligen) Slut i kroppen yrsel med en jätteläskig hjärtklappning nu dör jag nog! Helt säkert.
Så nu händer det alltså bägaren rinner över och jag syns och blir synlig för alla, visa min svaghet fyfan fyfan jag som är så stark det har jag hört många gånger, du som är så stark och så glad säger folk!
Har inte tid nu mitt i allt onda, mitt i jobb,mitt i allt jävla kämpande med skolor bup utredningar hit och dit, allt farande fram och tillbaka, mitt i sjuka barn och skolsystrar sjukhusbesök matlagning och uppfostran...herrejösses jag har ju gått ner i tid nu vad mer kan jag göra?!
Måste bara hålla huvudet högt stoppa ner det onda igen lite längre den här gången bara , jag måste jag måste!
Är bara så trött......

Sitter här med massa tårar som trillar ner från kinderna, känns som jag inte orkar mer just nu.
Tänker tankar som att såna som jag borde kastreras dödas och kastas i soporna känner mig så värdelös som morsa.
Barn nummer tre har problem i skolan och jag som trodde det gick bra...
Mitt fina fina barn <3

Tappat fokus och lyckats gå upp ett kilo istället för ner ?
Mitt i allt runt ungar och jobb kämpar jag med träning och ska NEEEER i vikt nämligen :-)
Egentligen va gnäller jag för jag har trots allt tagit mig ner 24 stycken sådanna eller ja gick ju upp ett då så 23 hm..
Har skaffat hjälp av en pt som är kanon ?
Nu gnager fusket i huvudet så här går det ju inte och hålla på ju! :-o
Har varit sjuk och två veckor har gått bort det har alltså gått redan 4 veckor på mina 16 jag har, huga kvinna nu gäller det ;-)
12 veckor sen lägger jag upp en vikturva från start och från start med pt :-D
Iallafall hittills tagit 6 kilo med pt inhandlat diverse pulver ett par jogging skor för några månader som va kanoners men tyvärr är förstora nu, och jag undrar nu om fläsket satt på fötterna sådär typ 20 kilo :-P idag lyser solen Och kylan biter lite i kinderna snart dags för pudel promenad ? dom minsta kidsen har bökat ner sig i min säng och kikar på film ? här är det kaffe i koppen :-D
Idag känner jag livet i mig den känslan kör vi på :-*

Hur kan det bli så här: Min stor kille den glada fast han va så sjuk med sin låga vikt med sitt lockiga rödlätta hår som svajade när han sprang runt, som satte sig upp glad som en duva varje morgon och med ett leende sa hej, han älskade korv välling och att lukta på blommor och va mer än lovligt galen i brandbilar och smålego. Min kämpe här i världen!
Min mellangosse 1kilo tung den tuffa killen som klarade sig galet bra på neontalavdelningen, den busiga underbara gossen med ljust lockigt hår, som älskade bada och lärde sig cykla jättetidigt galen i tiger i nalle puh och älskar sin lilla mamma massor.
Lillan den lilla perfekta bebisen som kom när hon skulle och fick ligga på min mage och jag fick känna tyngden och värmen och kärleken i mitt hjärta flödade fritt, en liten mamma gris till i min närhet älskar och simma under vatten sjunga busa och är en riktig pratkvarn.
Och dom är mitt allt alla tre <3
Jag minns rädslan jag kände och hopplöshet när dom slutade andas och rädslan att känna kärlek och älska, jag minns rädslan när dom började dagis men tröstade mig med att allt blir bara bättre ju äldre dom blir.
Blev det så? Nej känslan av rädsla finns kvar sorg och hopplöshet med frågor som hur ska det gå när det bara klagas i skolan på mina älskade barn!
Jag känner ren maktlöshet trampad på jobbig förälder som inte tagit till mig problemet, bättre kan jag inte beskriva våren situation just nu.
Att ha barn som är ett problem för skolan kort och gott "en böld i arslet" gör mig frustrerad och jävligt rädd, snart hittar dom på att läs och skrivsvårigheter är en diagnos det oxå :-(
Barnen har i stort sett gett upp två av dom är mina! dom anser sig redan utklassade och lägger upp en attityd "allt är bra det går bra och jag bryr mig inte" men skolan ser ändå inte.. utan tycker då att det finns problem i det sociala samspelet istället så då letas det diagnos igen ( och mamman har inte tagit till sig problemet! när dom tycker han ska byta skola och få sin framtid förstörd)
Att det sedan känns som att skolan vill bli av med oss är ju kanske inte så konstigt?!
Lite medkänsla och taktik borde man kunna om man är färdig utbildad lärare och rektorer borde gå två år extra i plugget o lära sig ta föräldrar och lära sig när man ska vara tyst ..
Jqg undrar var kommunen gömt undan dom här barnen tidigare med läs och skrivsvårigheter enligt dom så finns det inga sådana barn här i vår lilla stad (har jag hört)är det därför dom hamnar i särskolan kan tänka? Där ska barn med utveckling störning och hjärnskada gå och pågrund av detta inte kan nå målen! det har jag ringt skolverket och frågat! Men inte enligt vår skola och min son har ingen utveckling störning heller!! Ja som sagt att vara ensam och tampas med rättigheter hit och dit vad gäller barns rättigheter är inte kul och jag hatar det verkligen på ren jävla svenska..
Nä min unge har inte inlärnings svårigheter det är fanimig skolan som har utlärningsvåriheter!
Tack!

Idag hände det ! Ja det låter märkligt i era öron att jag reagerar så, men en lycka som jag inte kan beskriva i ord infinner sig i min kropp denna kväll :-)
Sonen som mest vill sitta inne vid datorn och inte vill ha några som helst förändringar alls här i världen.. Dyker plötsligt upp och pratar om en massa saker som sin barndomsvän och undrar hur det gått för honom och när vi ska åka till Grekland, han berättar även att nu vill han träna, han äter kvällsmat ute vid bordet hos resten av familjen han har tagit en cykeltur till kompisen (som dessvärre inte va hemma) suttit och talat och talat!! Jag är så glad det känns nästan som ett uppvaknande och jag vet inte hur jag ska tackla denna förändring..det bara så underbart lixom <3
Nu ligger jag här i sängen och bara känner glädje men samtidigt lite rädsla över att denna lyckliga kille inte ska hitta ut imorgon igen <3 som sagt d kan vara svårt för just dig att förstå men gör ett försök iallafall :-)
Nu blir d sömn minsann glöm inte sköta om varann och visa en himla massa ödmjukhet.

Hej länge sedan

egentligen så hade jag tänkt berätta om min lycka över att hitta mina nyckelben och att jag faktiskt lyckats minska min vikt  ca 15 kilo genom att leva ett lugnare liv och äta bra samt röra på mig!

Men molnen dök upp från ingenstans lagom till sommarlovet   

diagnoser hit och diagnoser dit jag är så trött!

Kommunen jag lever i älskar att sparka på folk som redan ligger i staden där man får livstid, där man skjuter problemen till annat ställe utan att tänka på hur barnet mår...jodå jag vet för samma sak har hänt en gång tidigare shit va jag fick kämpa för att gossen skulle kämpa..

Hur kan vi vänta på en sällsynt fågel,men vända bortblicken när vi möter en udda människa?

Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till flera miljoner,men en kantstött människa till ingenting?

Varför behandlar vi ömtåliga glas med silkesvantar,men låter människor hamna på gatan?

Ja govänner karusellen rullar på ett varv till men den här gången tänker jag slåss mer än dom nånsin sett! Jag står upp för mina barn   

En sån där dag som hela världen är emot mig familj väder träd himmel o hav ja kort sagt hela världen!
Sitter hemma har varit sjukskriven inatt trött slut o taskig känsla i kroppen!
Vissa saker går ju inte att styra eller bestämma hur det ska bli, jag kan heller inte styra kärleken till mitt barn som mår så dåligt just nu. Jag önskar att barnet förstod hur vacker och bra han är men han gömmer sig i en osäkerhet blandad med tuffhet och sluter tankarna inom sig likt en blomma som sluter sina blad.
Älskar mina barn så till den grad att jag skulle offra mitt liv för dom om det skulle behövas! Lilla pojk sträck på dig och ge dig ut och upptäck världen och dina möjligheter här i livet jag är övertygad om att du kan gå långt min ögonsten <3
Öppna dig min ros öppna dig