Min son sa till mig en kväll att han va glad att jag hade varit lite bestämd med han och är fortfarande till viss mån. Han menade att han som har adhd /asperger behöver regler, eftersom annars kan man hamna snett lättare än andra ungdomar.

Han har så rätt pojken det är ju ett faktum, vilka sitter på ungdomsanstalter mm jo överlag är det ju unga killar med adhd/asperger

Han sa även tack mamma för att du har sånt tålamod med mig jag älskar dig så mycket   

samtalet va blandat med lycka och en väckarklocka om vad som rör sig i hans huvud och vetskapen att han är en sån smart kille där inne i hans funderingar    

Han har alltid varit en sol i mitt liv därför att han är en kämpe redan från start!

Jag läser ofta om föräldrar som inte tycker man ska vara "hård" med barnen med diagnosen men faktum är att regler lättare kan hjälpa dom att sortera denna djungel av tankar dom har i sitt huvud!

Det handlar inte om att vara dum på något sätt eller att dra ut dom i en folksamling där dom känner sig obekväma utan det handlar mest om det som är naturligt här i livet.

Jag tycker många förstorar problemet istället för att acceptera läget och göra det som får barnet att klara sig som vuxen med massor av stöd och hjälp och förklaringar.

Jag tänker på vad som händer med dessa barn och ungdomar när dom blir vuxna och vi inte finns kvar och skyddar dom, har ni tänkt på det? ska dom bo i ett gruppboende eller sitta i sin lya och knappa på datorn utan att kunna ta sig ut? en tanke bara!

ibland banar vi helt enkelt en väg för våra hjärtan så att det går åt pipsvängen helt enkelt utan att vi har en aning om det i tron att vi skyddar och gör det som är rätt..

Alla har vi olika sätt, och mitt sätt är rätt i min värld, och andras sätt är rätt för dom.

Det är jobbigt att vara förälder till ett barn med diagnos det vet vi alla som är i rullarna så hjälp varandra utnyttja varann om ni är två   samarbete är det viktigaste.

själv har jag nog mest varit ensamstående med mina tre barn jobbat och slitit mitt hår   

men jag är stark har jag förstått med tanke på att jag gått igenom en hel del galenskaper, och idag vet jag att dom flesta skulle nog inte klara det som jag, så jag är nog en hel del jäkla strong!

Förra vecka ringde min syster och hon berömde mig för det jag gjort just det berömmet kändes så härligt och varmt i min kropp    det kom från min syster och att hon kan mkt i ämnet i sitt arbete. 

tack syster det fick mig att vakna lite i min dvala på väg ner i en svacka igen!

Det viktigaste i mitt liv är min familj men idag har jag även börjat att tänka på mig själv vilket är svårt men det går framåt i små små myrsteg   

Hej hopp