Den knaggliga stigen svänger hit och lite dit för sonen , just idag vet jag att han inte mår så bra på sitt internat i Fellingsbro. Har ett tag märkt att han backat i sin utveckling och fått sina utbrott tillbaka, känner sig dålig och har svårt att tolerera sina syskon här hemma. Före jul talade han om att han går på lektionerna men sen sitter han bara på sitt rum eftersom ingen tycker om honom (enligt han själv)
Jag mejlar skolan men har inte fått svar ja ok det har varit jul men ..
Det gör så jäkla ont i mamma hjärtat att veta att ingen pratar med honom samtidigt så förbannad eftersom dom har personal dygnet runt, som jag tycker ska ta fritiden och få dom att vara sociala med varandra . Usch det gör ont och jag kan inte sluta tänka på mitt barn, för dom flesta barn i värden är ju ändå någons älskade barn ? mitt barn går på en folkhögskola för ungdomar/vuxna han är vuxen nu) med asperger och liknande diagnoser det är så svårt att se att dessa människor inte blir accepterade i vårat samhälle , idag är en sån dag som jag vill ge upp, han vill ge upp och dra lågt härifrån med våra älskade hundar och bara leva ett lyckligt liv där han får strosa i skogen goa med hundar simma och laga god mat ( jodå han är en stjärna på att kocka) titta på solnedgången och fundera över livet och rymden om det finns liv långt långt därborta . Ja en sån här dag har jag med mkt funderingar ! Ska jag ta hem honom eller inte och vad händer då vad ska han göra ? Sköt om era barn prata prata i massor det är såååå viktigt ?