Med en fot på jorden och en i framtiden, medans baken står och gungar i det förgångna! går det ihop?   

Efter några månader som sjukskriven och att knappt minnas sina barns personummer kändes otroligt pinsamt när det hände. Väldigt läskigt ska jag tala om och jag önskar att människor nån gång kan lära sig att vårda sig här i världen, stress är farligt ska jag säga fy sjutton ...jag har alltid tänkt att sånt händer inte mig men...Maktlösheten och alla planer som grusas, kompisar släktingar som tycker men det är väl bara att resa sig upp ur soffan och träna, handla, hälsa på folk mm så lätt är det inte tyvärr! men att knata med hund helt ensam är ljuvligt och otroligt befriande ingen som pratar och som man måste svara,   ibland alltså.... annars tror jag att jag är ganska pratsjuk hehe

Igår gick jag och köpte mig ett skissblock blev så otroligt sugen att rita lite länge sedan nu! Ritandet blev det inget av tyvärr, blev sittandes med stora krokodiltårar på kinderna istället, hulkande så minns jag kvinnan som fanns i mitt liv ända sedan liten flicka, en människa som alltid betytt så otroligt mycket för mig! minns stunderna med mariekex under bordet stirrandes förundrat på hennes tår, som viftade på friskt och rätt som det va så tittade hon under bordet och skrattade så det tjongade i väggarna   hon va min moster och väldens finaste för mig, och jisses så hon fattas mig denna vackra människa   men hon vandrar runt i regnbågslandet och visslar lite, klättrar upp på ett moln och viftar glatt med tårna och ser ner på mig ibland och kollar till sina barn och barnbarn och barnbarnsbarn som är otroligt fina människor allesammans!  

Nu ska jag iväg och fixa en liten spruta åt min lilla valp som blivit ett år den tokan   

sköt om er och stressa inte!!