Alla inlägg den 29 mars 2018

Av elaine - 29 mars 2018 09:06

Godmorgon läsare och vänner kampen fortsätter!


En livsglad liten lite kille föddes väldigt tidigt i livet, en kamp från början men GLAD BUSIG FRÅGVIS STUDSIG KRAMIG och alldeles UNDERBAR litet underverk! Det handlar om mitt barn mitt underverk! Precis såsom det föds underverk i allas föräldrars liv,ni vet lyckan att få se sitt lilla knyte första gången den känslan av kärlek som uppstår just då just nu och för alltid! En känsla av allt lycka kärlek och en stor dos av oro.

Det handlar om mitt barn min oro och hopplöshet och min gränslösa kärlek till mitt första barn här i livet,den tid i livet när man inte riktigt fattar att just jag blev mamma.

Livet travade på men massor av glädje och fina minnen av ett busigt litet barn med en ostyrig lock på huvudet men också med massor av oro med mycket sjukdomar i ditt liv.

Sen börjar skolan, en glad kille vill lära sig massor när vi går till skolan första dagen mycket funderingar glada hopp och massa skratt efter vår promenad till det roliga som ska hända . Den tid som följer sen är verkligen inte lika glatt mitt levnadfulla barn försvann den dagen! Livet blev en kamp att bli accepterad i sammanhang man borde bli accepterad när man går i skolan. Den glada vetgiriga lilla duvan försvann från mitt liv och blev en ensam liten sorgsen kille som fick sitta i korridoren för att han inte förstog och att det va svårt att sitta still i klassrummet, han fick sitta där många gånger ensam ,han kom hem ibland när han blivit påhoppad när han satt ensam i korridoren. då dom ringde från skolan när lektionen va slut och talade om att han va försvunnen. Han har fått utstå klagomål och hån från andra även från vuxna. Boken som skulle vara så bra att vandra mellan förälder och skola kantades messt av hur dålig han va han gjorde nog aldrig nåt bra som det verkar.en plåga att läsa den oc det gjorde ont i hjärtat!

Elaka komentarer haglade över barnet som inte kunde göra sig förstådd, men inte en dag han vägrade gå till skolan för han visste att man måste gå till skolan för att bli det man vill. Tiden gick men ingen förstog jag ser på deras ansikten och deras ögon, dom pratar pedagogiskt men jag ser dom inte stanna upp ett ögonblick för att se och möta mitt barn med nyfikenhet på hans nivå och därmed kunna hjälpa till, utan att höja ögonbrynen och skaka på sina huvuden och istället öppna sina hjärtan och se att detta är någons älskade barn som vi ska hjälpa inte dömma. 

Vart vill jag komma med inlägget då ? Jo att kampen fortsätter för att bli accepterad idag är gossen en man en vuxen människa han gick ut skolan med blanka papper i stort sett ,vi har varit hos hand läggaren på lss för att han ska få jobba på deras villkor men han uppfyller inte kraven eftersom han bara har asperger  därmed ska han då söka arbete på arbetsförmedlingen så hoppet just nu är att hitta ett arbete som är anpassningsbart på hans villkor. Jag undrar vart passar han in? så kampen han gjort hela sitt liv fortsätter men tiden är knapp eftersom gossen har tappat lusten ,,,,för precis allt och mamman är rädd nu och vädligt trasig i mamma hjärtat.

Gossen ja den vackra godhjärtade snällaste kärleksfullaste tankfullaste människa i hela världen sitter på sitt rum...... och har glömt den pigga lilla glada starka killen som en gång föddes till livet! i en kamp om att bli som alla andra. Men jag finns här genom stormar eld missförstånd och kalla och varma vindar härliga minnen och din dröm att förändra världen tills männinskor blir ödmjuka mot varandra jag ska påminna dig om den krigare du ÄR varenda dag! så länge jag lever mitt barn . Upp till kamp för allas olikheter 




Skapa flashcards